.

denna dag har vart väldigt upp och ner. mellan halv 11 och 12 var jag ute och gick med tårar som aldrig ville sluta rinna, hur mycket jag än försökte och hur mycket jag än hatade mig själv just i det tillfället. men vid 2 drog jag ut och åkte skoter med robert och aoa, dagens bästa! jag skrattade, skrek och körde även skotern. wei, robban var lite rädd!!
men sen kom jag hem och tårarna började rinna en efter en igen, och det ville än en gång inte ge sig. ställde mig i duschen i en timme och lät tårarna rinna med vattnet, det känns mycket bättre då. nån som tänkt på det?

men jag ser nått positivt i allt det här: det var väldigt länge sen jag grät tills tårarna inte längre fanns, det var väldigt länge sen jag sjönk ihop på golvet för att låta ångesten och du-är-värdelös-känslan kommit smygande och det var väldigt länge sen jag börjat gråta ännu mer när jag sett mig själv i spegeln.
väldigt länge sen faktiskt.

och dessa dagarna kanske behövs? man kanske behöver få skrika, gråta och må skit en dag för att få ur sig allt och sen orka ta sig upp på benen igen och le som ingenting någonsin har hänt. ja, det är nog så tammefan.

men jag vill tacka robert och aoa för att jag fick 2 timmar med skoteråkning, omkullkörning, skratt, skrik och fastklämda fötter. det behövdes!