kom hem, älskade du

Igår försökte jag få med mig nån jävel till Lindenäs, men icke. Tillslut fick jag tag i Cattis som skulle dit med faster, så då drog jag även med mig mamma och precis på mushåret så hängde Sandra med också. Hade en riktigt rolig kväll trots att både Cattis och Sandra vart utskickade från puben, så där vart jag på 16 år kvar med mamma, faster och två av mina farbröder. Haha! Men sen gick jag ut därifrån och buggade loss med Cattis och random folk nere på dansbanan. Ola försökte lära mig och bugga också, men jag hängde mest efter som en trasdocka. Not good at all to dance, men det är väl då det är roligt ;-)




När vi kom hem runt kvart i 2 snåret så hann jag precis lägga mig innan Sofia som precis kommit hem från Malmö kom in och skrek att Rudolf var borta. Och på något vis har han slinkit ut, och då han fyller 19 år nästa vecka + är blind så bådar det inte gott.. Jag var uppe till fyra inatt och letade efter han, Sofia var uppe till fem och pappa till sex. Men ingen Rudolf hittade vi. Letandet har även fortsatt idag, hela gården är genomsökt + granngårdarna, vägarna och åkrarna här omkring, kyrkogården, asphagen, ALLT, men ingenstans hittar vi honom...

Det skär i hjärtat, och oavsett om han är död eller vid liv så vill jag ha hem honom. Jag vill inte att han ska dö någon annanstans än här hemma!!
Och det som gör mest ont i hjärtat är att se hur ledsen Sofia är, det var ju "hennes" älskling. På dagen igår så låg jag och gosade med Rudolf och han spann som aldrig förr, då sa jag till mamma "Nu tror han nog att jag är Sofia"

Världens finaste, snällaste, gosigaste och starkaste katt <3
Inte är det många som överlever allt från hjärnblödning till epelepsi. Men våran älskade Rudolf, han har då haft 9 liv han så om han somnat in så har han då gjort det med gott samvete.