lördag 16 juli 2011

Det bästa, men ändå värsta

Vila i frid älskade Rudolf!

Absolut ingenting kommer kunna ersätta dig. Finns ingen katt som är så genomgo, så fin, så snäll och så kelsjuk som du var. Och trots att du var 18 år fick du fortfarande dina ryck vissa dagar och skulle leka, springa och härja. Helt otroligt. Du var helt otroligt, kom ihåg det älskade bullen!


Jag är så J-Ä-V-L-A glad och tacksam över våra snälla grannar, som hittade honom och tog hand om honom. I ett dygn var han borta och varenda gång jag gick förbi ett fönster här hemma kollade jag efter honom, varenda gång jag gick förbi filten han alltid låg på kollade jag efter honom, varenda gång vi var ute och åkte bil kollade jag efter honom, och helt tiden undrade jag vart han kunde vara, vart han låg, hur långt han kunde ha kommit, om han hade ont, om han var död, om han levde.

Jag är glad att det blev såhär. Vi har honom hemma nu, vi får pussa han en sista gång och vi får begrava honom.

Fan vad jag kommer sakna dig


Sofia och Rudolf för ca 17 år sedan. Satt ihop redan då. LOVE!

1 kommentar: