skulle kunna lägga mig ner och skrika som en trosig tre åring! har ingen ork att gå ur sängen på morgonen, ingen ork att klara en hel dag, ingen ork att äta, ingen ork att gå på träning, inte ens ork att åka till falun tills på fredag och slippa gå runt här hemma med den förbannade klumpen i halsen
det går snart inte att dölja längre.
jag låser in mig, drar ner persiennerna och slänger världen på högen av alla saker som jag bojkottar och jag duckar för alla speglar och blundar så hårt jag kan och försöker glömma, men hur fan kan man glömma sig själv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar