-

Varför ska jag ge mig in i något, så seriöst när inte personen i fråga inte kan ta mig på allvar. "Vad var jag? Ett tidsfördriv? Ett skämt? Någon att vara med för stunden?" Jag känner mig så oseriöst tagen. Så respektlös. Så äcklad.

Ibland önskar jag att jag vore känslolös. Att jag helt enkelt inte kunde ta emot känslor, inte kunde känna något och framför allt inte kunde älska. Just nu är en utav de stunderna. Jag önskar att jag bara kunde borsta bort mig skiten,för att jag innerst inne vet att jag förtjänar någon som skulle älska mig för vad jag än gjorde, hur jag än gjorde bort mig och vad jag än gjorde. Någon som såg mitt sanna jag. Någon som kunde titta på mig och veta vad jag kände. Veta varför jag kände det det och veta hur jag kunde känna det.

Jag vill så gärna finna sann kärlek. Jag vill älska någon till mitt hjärta spricker. Jag vill älska någon tills det känns som att det inte går att älska mer. Jag vill spendera varenda öre jag har på den människan. Och jag vill inte behöva fälla en tår på den människan.

Jag ska gråta ännu mer. Fast jag har så mycket mer värdefullt att gråta över. Ditt äckliga jävla luder. Jag hoppas att du är stolt över dig själv. Att du blir så jävla lycklig med tjejen jag vet att du egentligen hatar. Jag hoppas att ni gifter er, då ska jag vara er präst.


VÄRLDENS MEST FÖRVIRRANDE KÄNSLA